Alfa Romeo Giulia 1300 TI med fart

Alfa Romeo Giulia 1300 TI med fart

---

Världen utanför försvinner i ett hiskeligt tempo. Träd efter träd, åker, fält, stolpar, grindar, grusvägar swishar förbi. 

En snäv snabb högerkurva närmare sig. Niklas bromsar, växlar ner, motorbromsar för att sedan trycka på igen. Den 51 åriga Alfa Romeon Giulia 1300 TI skjuter iväg över nästa raksträcka. 

---

“2:an, 3:an och 4:ans växel skrapar lite – fast det är inget som märks på höga varv.” säger Niklas med ett brett leende om denna pigga halv sekel gamla bil. 

Den fyrcylindriga motorn går på höga varv och det böljande havet av skog och åkrar byter plats medan vi kommer ner för en backe. 

Niklas håller hårt i Momo Model 7 ratten med sina svarta chaufförs handskar på,hans blick är fokuserad och den gula indikations strecket följer följsamt bilens rörelse. Den vägen vi åker på söder om Stockholm är där han, som han själv säger, vanligtvis avreagerar sig på. 

Giulian breddade Bertonen

Känslan är att han har lång erfarenhet av att köra bil på detta sätt. Tekniken i kurvorna sitter slipat, det är monotont exakt. Motorn arbetar hela tiden jämnt mellan motorbromsarna, bromsningarna och gaspådragen. 

Fast sanningen är att han bara haft veteranbilen i endast två år och det var först då han börja klippa kurvors apex med finess. 

“Var mogen i mitt beslut av att skaffa min klassiska bil. Jag väntade tills jag hade byggt ett garage som stod färdigt för att köra in en bil i för tre år sedan, sen började mitt riktiga letande efter vilken bil som skulle bli den första veteranbilen jag skulle köpa. Det var en livslång dröm som jag skulle uppfylla.” 

Alfa har alltid legat Niklas varmt om hjärtat och målet var innan letandet började Alfa brorsan, Bertone Coupen. 

“Fast det där ändrades när jag började fundera på allvar att köpa en veteran. Medan jag knarkade Blocket-annonser och gick på bilträffar fick jag upp ögonen för Giulian med tiden, istället för Bertonen.”

• 

• 

De servoassisterade skivbromsarna runt om får sig en lätt touch när vägen böjer sig ett fåtal grader till vänster. Allt utanför min passagerar ruta passerar som ett rullande vykort. 

“Ju mer jag tänkte på Giulian ju mer förtjust blev jag i den. Till den grad att jag hellre ville ha den här, än Bertonen. Det är väl lite som att svära i Alfistakyrkan men för att tilläga, 105-plattformen är för mig den sista modellen av Alfa som jag verkligen tycker om designen på. Ovanpå det här ville jag dessutom ha lite prestanda och körglädje – och det fick definitivt inte vara tvåsitsigt, för jag har två mycket bilintresserade söner. Så Giulian passade mig perfekt.”  

---

Niklas snygga Giulia som plansch?

Utvalda bilder från Fascinating Cars intervjuer som planscher – skickas till er med lokal fraktkostnad

---

Vad heter Pace Car på italienska?

Asfalten går över en kulle för att sedan försvinna ner till en skymd vänsterkurva. Den svarta helt blanka växelknoppen hackas ner en växel och motorn bromsar, fast bara för en kort stund. Niklas hämtar mer fart igen för att ta oss så snabbt han kan ur kurvan. 

Förarstolen är en original italiensk Fusina racingstol av lite modernare modell. Niklas sitter stadigt medan jag får jobba med magen hela tiden, för original stolen på passagerarsidan är inte ämnad för snabba kurvor och g krafter vill jag lova.

”Jag har kört bana tre gånger i hela mitt liv och det är med den här bilen. Arlanda Testtrack, Gelleråsen och på Knutan.” 

Niklas berättar att han fick uppdraget av Alfa-Klubben att vara Pace Car för helgen när han skulle ner till Knutstorp. 

Han började leta i arkiven och insåg snabbt att ordet Pace Car finns inte någonstans att hitta på italienska. Detta får han styrkt av en god vän nere i Italien, “Näääh, motsvarigheten till Pace Car finns inte på italienska.” 

Här fick Niklas bli lite kreativ, så tillsammans med Arese Parts från Svalöv gick han loss och dekorerade bilen med en vacker längsgående grön stripe med texten “Macchina di sicurezza”, samt två till synes tidsenliga oranga saftblandare på taket.  

“Den helgen måste jag ha bränt minst 60 varv runt Knutan.” 

Betade av flera sekunder från dag ett till dag två

Medan vi kapar meter efter meter av vägen, samlas luften upp av de sköna inåtvälvda framskärmarna, för att den sedan ska försvinna över kupens tak och ner över bakluckan. Det ryktas om att denna bil har mindre luftmotstånd (ce-värde) än Porschar från samma epok. Vilket jag har svårt att säga emot nu när vi susar fram bland granar, björk och asp.

---

Fascinating Cars Poster Garage

Utvalda bilder från Fascinating Cars intervjuer som planscher – skickas till er med lokal fraktkostnad

---

Niklas fortsätter “Den första dagen på Knutstorp lyste min nybörjarkörning igenom otroligt. Jag var långsam och kände mig riktigt ovan bakom ratten och på banan. Fast det ändrades dagen efter när min goda vän från Köpenhamn kom på överraskningsbesök. Han är nämligen mc-instruktör och har kört över tio tusen varv på Knutstorp.”

• 

• 

“Under våra varv kom han med både knep och knåp som gjorde så att sekunderna rök all världens väg. De andra Alfa-ägarna kom fram till mig i depån efteråt och frågade om det var en ny förare, för de såg verkligen hur stor skillnaden var mellan dag ett och dag två.” 

“Jag bara njöt den helgen och som toppen på berget fyllde faktiskt Hjuilia (bilen kallas det)  50 år samma dag som jag var där nere. Det var en stor ödmjuk känsla att få sammanfatta de dagarna med hennes födelsedag.” 

Drivlinan är mer prominent än originalet

Motorvarvet ligger på runt 4500 varv när vi dammar ner för den snålt tilltagna tvåfiliga skogsvägen, en gång utstakad av kossor. Asfalten glänser något av solstrålarna som letat sig ner mellan träden. Nålen närmar sig nästan 5000 innan nästa kurva kommer snabbt inpå oss. 

“Att ligga över 3000 varv är ett måste för att få ut det bästa av den här motorn och stoppet ligger vid 6200.”

Den förre ägaren tog hjälp av CC-motors i Eskilstuna för att sätta in en lite mer potent drivlina i bilen. Det är en variant från en Alfa Romeo GTV 2000 med bromsad diff, högkompressionskolvar samt vassare kammar som lyfter någon millimeter mer än originalet. 

• 

• 

“Själv har jag tagit bort luftburken och satt på trattar plus bytt till lite luftigare avgassystem för att få ett bättre bröl i båda ändarna av ekipaget. Sen för att rulla på bana så gjorde jag min egen catch tank lösning i motorn.” säger Niklas stolt medan hans vänster hand håller hårt i ratten. 

Alfa communytien är liten

Dikeskanten ligger centimeter ifrån bilens 195/60 Yokohama Advan R-däck som sitter på silverfärgade 14 tums aluminiumfälgarna. 

“När jag skaffade en Alfa förstod jag inte hur stort stöd hela Alfa-Communitien skulle vara. Jag har inte haft en enda veteranbil innan den här, vilket gjort att jag fått lära mig saker längs vägen sen jag köpte henne – men problem och funderingarna har löst sig, ofta tillsammans med “stöd” av otaliga andra Alfistas. 

Alfa communityn kanske inte är den största men enligt Niklas lätt den vänligaste. 

”Dem är alltid hjälpsamma och inom loppet av minuter får man svar när man ställer frågor på forumet.” 

Sen att communityn är liten gör det lätt att man blir igenkänd med sin bil. 

____________________________________________

Läs liknande artiklar

____________________________________________

“När jag skulle köpa Fusina stolen började jag prata med säljaren och efter ett tag när han förstod vilken bil jag ägde, utbrast han – Ha ha , den här stolen har jag ju köpt av han du köpte din bil av!”

• 

• 

Den här bilen är cool

Bilens front lyfter sig något på krönet innan gaspådraget och vi drar oss ner för kullen vi nyligen rejsade upp för. Draget känns tydligt i kroppen och det är med stor förundran den 50-åriga bilen ligger klistrad på vägen. 

“Mina tankar snurrar hela tiden kring vad jag ska göra med henne. Samtidigt som jag gillar original – vill jag inte ha original.”

“För mig är stuket, stilen och känslan otroligt viktigt. Jag har bytt fjädrar och höjt den 20 millimeter bak med längre fjädrar  för att få lite mer komfort, men också för ett stuk mer i min smak.” 

Kofångarna är borta både fram och bak och grillen med de extra två lamporna fram är inte original men lite coolare 

“När vi stannade för en kaffe under en utflykt för ett tag sedan, stod jag på avstånd och tittade på bilen och uppfylldes verkligen av “den här bilen är cool”-känslan.” säger Niklas med en ödmjukt leende medan vinden snällt viner lite i bilens passagerardörr.  

• 

• 

“Kan vi göra lite lugnare tillbaka?”

“Den förre ägaren hade kört 400 mil under de tio år han ägde bilen, jag har rullat närmare 1200 nöjes-mil på 1,5 år. Det berättar ganska bra, hur mycket jag gillar detta, eller hur?” 

“Jag är så glad över den här resan som jag skapat för mig själv med Hjuilia. Under de senaste året har jag träffat personer som jag nu kallar mina vänner. Det är fantastiskt vad en gammal bil kan göra.”

Vägen tar helt plötsligt slut och det enda som finns nu är en vändplan gjord av grus. Niklas vänder bilen och jag släpper långsamt handen som hållit ett fast grepp om dörrhandtaget. 

Vi alla tre andas ut och skogen som vi kört igenom står ståtligt kvar. 

Min puls är hög, men mina mungipor är högre. Niklas ler som om han har vunnit Svenska Rallyt och motorn låter fantastiskt under huven allt medan gruset släpper från däcken och slår i hjulhusen.

“Kan vi köra lite lugnare tillbaka?” frågar jag försynt.

Niklas skrattar glatt, lägger in 2:ans växel som skrapar något, för att sedan möta asfalten genom skogen igen.

____________________________________________

Läs liknande artiklar

____________________________________________

Följ Niklas Alfa på Instagram

Vill ni surra Italienska bilar, garagebygge eller el-bilar stanna Niklas när ni ser honom.

____________________________________________