Saab 96 från 1964 blev moroten

2016 hade Saab 96:en stått hos den folkrace tokig bilfamilj i Nykroppa i 40 år. Rickard var då 15 år gammal och köpte sitt första projekt.

“Att få den rullande och besiktigad innan jag tog körkort var min morot.” säger han med ett leende.

2 år senare – två veckor innan Rickard körde upp – gick Sigbritt, som Saab:en kallas, igenom besiktningen.

Efter 42 års frånvaro, från vägarna.

Då hade Rickard lagt ner närmare 800 timmar i svetsning, samtidigt som han pluggade och jobbade extra så mycket han kunde, på en plåtverkstad, bara för att ha råd med att laga och fixa bilen.

“En del av familjen som ägde Saaben ville göra om den till en Folkracebil, men han som faktiskt ägde den sa att han ville försöka sälja den först. Ifall det inte gick, skulle det bli en folkracebil av den. Jag köpte den som tur var.”

“När jag hämtade den stod den i en lada, men hade tydligen stått under ett skjul som rasat. Därför var det ett perfekt fågelbad på taket. Den bucklan i taket fick jag fixa med en domkraft, en plyfa och frigolit. Efter det fick man knacka till lite runt om så det såg bra ut.”

Bilen var senast besiktigad 1975 och ställdes av okänd anledning av 1976. Regplåten som sitter i takräcket är original numret som den en gång såldes med 1964.

Rickard fortsätter berätta att när dem skulle dra ut bilen, vek sig bakänden, för att den var så kexig och rostig. Idag syns det knappt. Rickard behöver peka på en en lite skrynkla på höger bakände för att man ska förstå att där har det hänt något. Att man inte hittar den lilla skrynklan kan i och för sig ha med Sigbritts patina.

Farfars garage blen Saab 96:ans hem

Under studieåren höll Rickard till i sin Farfars garage, som var minimalt.

“I farfars garage fick jag precis in bilen. Jag fick rulla in den så det bara var millimetrar på ena sidan, samtidigt som jag jobbade på den andra sidan. Då hade jag ett sånt här utrymme”, säger Rickard och måttar en dryg meter mellan sina händer.

I närmare två år jobbade Rickard i farfars garage med att laga all rost som fanns på bilen. Summa summarum så har han lagat tre hjulhus, en bakaxel tunnel, mer än halva golvet och bagagerumsgolvet.

Hur mycket plåt som gått åt till lagningen vet han inte riktigt, men det han vet är att minst ett avkapat Golf 2 tak har fått ge med sig under uppbyggnaden av Saaben.

Rickards erfarenhet av svettnings var väldigt skralt, när han införskaffade bilen. Så att veva igång ett sånt här projekt för en 15-åring, var väldigt vågat.

Team BessFritt

“Målmedvetenhet är drivkraften. Det hände ibland att jag hotade bilen att jag skulle sätta den i ett träd när jag fick nog, fast det gick över efter någon vecka och så fortsatte jag jobba på den”, säger Rickard med ett nöjt leende.

Den första timmen av vårt möte går bara till att prata om vad som är gjort med och på bilen, för Rickard har nämligen nästan varit och skruvat, svetsat eller pillat på varje cm av hela bilen.

Det som slår mig är att i garaget där Saab:en står, är det bara på Rickards plats det står en klassisk bil. På de andra åtta platserna är det betydligt mer moderna bilar från AUDI och BMW.

“Under min utbildning på fordon var det jag och en kompis till som skaffade sig äldre bilar. Alla andra i klassen sysslade med modernare fordon som Volvo, AUDI och BMW.”

“Samtidigt som jag skaffade den här, skaffade en klasskompis en Amazon och staten införde besiktningsbefriade fordon. Så då skapade vi Team Bessfritt.” säger han stolt och pekar på den handmålade texten som står på sidan av Sigbritt.

Målet med bilen

“Jag bygger bilen för att den ska bli så låg som möjligt och utgår utifrån fälgarna som sitter på bilen.”

Vilket man kan förstå för dem där 7 tums OZ Racing fälgarna som sitter på sticker verkligen ut, bokstavligt talat. Bilen blir som en mullig pitbull när den står på dem lysande vita, rena och solida rally fälgarna.

“Det var ju också en historia att beställa dem.” säger Rickard medan jag sitter på huk bredvid höger framhjul och försöker få in ett finger mellan däcket och skärmkanten.

“Det var inte riktigt att bara gå in och hämta dem i butiken. Utan butiken jag gick till, fick lägga en beställning till Italien där OZ tillverkar sina fälgar. Efter ett par veckor fick jag ett mail från OZ, där dem förklarade att dem inte gör fälgar till min bil. Det fanns inget i deras register som liknade en Saab 96:a.”

“Jag skrev tillbaka att det inte gjorde något och fick mer eller mindre friskriva OZ att jag inte skulle skicka tillbaka fälgarna och påstå att dem hade skickat fel.”

Två hockeypuckar och 18 cm sänkt bil

Under vårt samtal märker jag verkligen av Rickards målmedvetenhet. Hur han tar sig igenom alla situationer – som att till exempel få på fälgarna på den här bilen.

Dem sitter på 25 mm spacers runt hela bilen och har en ET 42. Vilket är vackert på denna bil.

“Jag har valsat ut framskärmarna med en falstång så att det går att svänga.”

“Större delen av bakskärmen är original men jag har fått dryga ut plåten något för att få till 7 cm:s breddningen.”

“Tyvärr blev det lite för snålt på vänster sida, så det tog i. Vilket jag märkte när jag skulle ner till Vimmerby. Andra tar med sig verktyg på sina resor, jag tog med mig plåtsax för jag hade en känsla av att det var för trångt.”

“Fick stanna efter vägen och klippa upp ett hål i skärmen för att komma hela vägen fram.” säger Rickard med ett finurligt leende på sina läppar och pekar mot vänster bakskärm.

Rickard berättar i samma veva att han sänkt bilen 18 cm, vilket får mig att reagera med en öppen mun till min, när jag tittar på honom. Vilket får honom att på en gång dra upp telefonen och visa hur hon såg ut innan. Då ser och förstår jag verkligen att han har fått ner henne ordentligt på backen.

“Bak sitter det framben från en V4 och fram är original benen kvar, fast med endast två hockeypuckar som dämpning.”

“Jag har plan på att sätta ditt ben från en 900 fram, fast det får bli till vintern.”

Ett rullande projekt – ett projekt i taget

Rickard är väldigt ödmjuk medan vi pratar om bilen och det slår mig att han är en riktigt otålig doer. Han berättar att han lagt ungefär 100 timmar per bakskärm och tycker att det tar för lång tid, tills jag frågar: Har du gjort något liknande tidigare?

Han svarar “nej, det förstås” och ler. Allt han gör med den här bilen, verkar vara första gången för honom och då tar det tid.

“Det är ju ett rullande projekt, så nu ser det ut som det gör. Men jag ska fixa den där skärmen och lite annat i vinter. Jag gör det som jag tycker behövs på bilen för stunden.”

1200 timmar innan besiktningen

“Innan den rullade igenom besiktningen skrev jag upp nästan alla timmar jag jobbade med att få till bilen. När jag räknade ihop allt efteråt fick jag ihop det till närmare 1200 timmar.”

Då ska man veta att hela motorrenoveringen , skärm breddningen och annat smått och gott inte var med på den listan av tid. Det har kommit till det senaste två åren.

Plussa på minst 1000 timmar till på den här bilen så förstår man vidden av hur mycket tid Rickard faktiskt har lagt ned på den.

Brände en kolv – Ökade effekten med 20%

Rickard hade ingen tempmätare för avgaserna i bilen när han åkte upp för en lång lång backe. Det gjorde så att han smälte en kolv.

“Original kolvarna har ju ingen vidare brännpunkt, utan dem smälter tydligen ganska enkelt, vilket jag fick erfara.”

Då beslutade sig Rickard för att renovera hela motorn. Han borrade upp den, portade den och totalrenoverade vevaxeln med nya motorcykel lager och racingstakar. På toppen sattes smidda kolvar som håller något bättre än originalet.

Avgasröret är helt ombyggt från grenröret och bakåt. Grenröret är 2 tum som går över till 3 tum, bara en liten bit, för att få till förgreningen till två raka 2,5 tum rör som sedan går hela vägen bak. Längst bak har Rickard svetsat dit en siluett av ett flygplan för att hedra Saab´s historia.

“Det var ju knepigt att bygga det där avgasröret. För jag gjorde ju det också i Farfars garage. Jag fick ligga på golvet och mäta, såga och svetsa till systemet från motorn hela vägen bak, med minimalt utrymme att jobba på.”

Med alla dessa modifieringar räknar Rickard att han har ökat effekten i motorn med cirka 20%. Vilket är en enorm skillnad för en bil som väger så otroligt lite och har som original 38 hästkrafter.

“Med allt gjort ligger det ungefär på 45 hästkrafter idag, skulle jag kunna tänka mig.”

Stänk av originaldelar

Det finns inslag av originaldelar i och på bilen. Det du ser snabbast är när du tittar in i kupen och märker att framstolarna och baksätet är i topp utförande. Den tidigare ägaren hade plockat ur allt ur bilen, medan den stod under skjulet och i ladan. Vilket nu efteråt var en riktig lyckoträff. För dem är fina och hela.

Känslan just i baksätet är väldigt rymligt för att vara en så pass liten bil med sluttande kaross. Själva komforten kan ju diskuteras, fast för att vara en stoppad baksätessoffa som är mer än 60 år, är den ändå bekväm.

Det som sticker ut när man sätter sig i bilen är såklart kopphållaren som är gjord av en avgasklämma, borrade genom handskfacksluckan och en kolv från en 750 kubikare.

“En liten egen touch måste man ju sätta.” säger Rickard med ett lite snett leende medan han rättar till sin Team BessFritt keps.

Utöver inredningen är även trumbromsarna runt om hela bilen original, fast såklart helrenoverade, putsade och målade.

Gliringar om varför bilen inte är original

När vi står och pratar poppar det upp historier hela tiden. Näst intill allt som har gjorts på bilen är en historia.

Gitarren på takräcket är köpt av Rickards bror, för att hjälpa honom med hyran. Takräcket kom han över när han skulle köpa delar på Mekonomen och personen frågar vad det är för bil. För att sedan berätta att han har ett takräcke hemma till en “sån”, när han får reda på att det är en Saab 96:a.

Det tråkiga är dock att höra att Rickard får en hel del gliringar och ifrågasättanden, av oftas äldre män, varför han “skadat och byggt om” en så vacker bil.

“Det är ju min bil, min Saab 96:A, och jag får göra vad jag vill med den. Vad ger dem rätten att ge sig på och ifrågasätta mig och mitt bygge?” säger Rickard med allvar i rösten.

“Det är många gånger jag får gliringar om att jag förstör min Saab och inte behåller den original på olika bilmöten, i Facebook-grupper samt i allmänhet när jag stöter på någon.”

“Om jag får kritik av någon på ett möte brukar jag peka på någon av alla de skinande Saab:arna som står i rad och frågar: är det där din eller är det där din eller är det där din? Då brukar dem blir lite trumpna och gå därifrån.”

Det är så tråkigt att höra vad Rickard berättar när alla borde lyfta upp personer som Rickard till ytan, för det är vår nästa generation motorintresserade.

“På alla möten jag varit på har det alltid slutat med att otroligt många stannar och fotograferar den här bilen, medan de polerade bilarna står ensamma på rad efter rad. Hellre sticka ut.” säger Rickard och höjer på ögonbrynen.

Riktigt tråkigt att höra när Rickard tar exempel efter exempel på dessa gliringar.

Meddelande från Fascinating Cars: Vänligen sluta mästra unga förmågor och pusha dem till att “mecka bil” är roligt och något som ska göras med glädje.

I garaget står nästa projekt

Bredvid Rickards röda Sigbritt står en urblåst Saab 92:a kaross.

“Den här finns det mycket planer att göra saker med. Fast det tar vi i vinter.”

Under vårt samtal verkar “att göra” listan under den här vintern vara väldigt lång, inte bara på 96:an utan även på Rickards pendlarbil, en SAAB 9-5 Aero.

Med det sagt, ni vet var ni hittar Rickard i vinter, samt att det här är troligen inte det sista ni kommer läsa och se från den målmedvetna 20 åringen.