VW Kleinbus från de döda

VW Kleinbus från de döda

På en igenvuxen åker stod liket av metal som bara väntade på döden. Buskar, träd och gräs var på väg att låta allt förskjunkas tillbaka till naturen. 

Likets runda tak var matt rostigt och karossen fina former har sakta förruttnats av moder naturs resurser. 

Liket hade inte sett asfaltens väglag sedan 70-talet och den säkra döden var ett nästan ett faktum. Tills Micke bestämde sig för att hugga fram den.

Den naturliga patina på bussen är slående. Det är rostrinningar precis över allt du tittar. Bussen ser nästan lite sorgsen ut men väldigt tuff. Det ser verkligen ut som den överlevt och kommit tillbaka starkare i livet, starkare än var den var när den kom från fabriken. 

Patina Kleinbus from right side

B-stolpen hade den klassiska pilen

“En sån där står på min tomt på Öland, sa min kund när han såg min bakgrund på datorskärmen. Jo, tjena tänkte jag, den har jag hört ett antal gånger.” säger Micke och slår ut med händerna. 

På skärmen var Mickes Porschegröna renoverad Split Window – Type 2 från 1965, som han då hade haft i 15 år. 

Porsche Green Split bus 1965
Mickes Split Buss från 1965

“Du kan väl ta en bild och skicka nästa gång du är på ön.” tyckte Micke. 

Tiden och några månader gick. Då klev mannen in, glad i hågen, med sina bilder. På den första bilden fick Micke se blinkers pilen i B-stolpen. Då började det gnistra i hans huvud. 

Turn Arrow VW bus 1957

“Satan, det här är ju en guldklimp, tänkte jag för mig själv.”

Ifall du kan pyssla ihop den, är den din, sa mannen.

Bron på Öland höll på att rasa

Några veckor senare stod Micke och hans vän på Öland med en trailer, en igenvuxen äng och ett rostigt Type 2 vrak framför sig. Det var en Kleinbus från 57:a. 

“Vi slet i timmar innan vi ens kunde se en klar väg ut från ängen. Kan ju säga att ett antal buskar och träd fick sätta livet till.”

Kleinbus from the left - 1957

“Efter ett tag kom vi underfund med att det är banne mig lättare att dra in trailern till bussen än att försöka putta bussen till vägen.” 

“Det enda kruxet var att det var ett dike som skulle passeras. Så vi byggde en provisorisk bro över den med allt virke vi hade att tillgå.” 

“Självklart rasade den när vi senare skulle dra över bussen, så vi fick palla upp med sten och vad vi kunde hitta runtomkring.”

FRont of PAtina Kleinbus 1957

Allt i, på och runt bussen var ruttet och mugget. 20 cm upp på karossens utsida var allt sönderrostat, två av fyra däck var helt sammanrostade med trummorna, bakluckan var det bara kex av och motorn, ja den var borta.

Golvet var knappt befintligt men fortfarande det enda som höll ihop hela bussen när den drogs upp på trailern. 

Original Kleinbus spegeln låg i dyngan

Piraten, han som var sista ägaren på bussen, var tillsynsman på den mytomspunna ön Blå Jungfrun som ligger lite utanför Ölands norra udde. Han blev utsparkad av sin fru på somrarna då han luktade för mycket fisk och fick därför sova i bussen på ängen bredvid havet.

The behind of a vw buss 1957

“Det här Piraten var en mångsysslare och det ryktas om att när han kom med flundror som han skulle sälja, kom han med dem i en attacheväska.” säger Micke med ett leende och låtsas visa upp en väska med fisk i. 

“Piratens säng fanns i bussen när jag grävde ut all gegga från den. Det var ju inget att spara. Naturen hade satt sina spår i den och ätit upp precis allt. I all den där geggan, som var minst en halv meter upp, grävde jag turligen fram backspegeln. En sån är ju värd några tusenlappar idag.”

Rear view mirror on a platina kleingbus 1957

”Fanns för lite av VW bussen för att registrera den”

Micke slås fortfarande av att bilens tak inte var mer sönderrostat än det är. Bilen har ändå stått bredvid havet i mer än 40 år. 

Turn arrow in a vw bus 1957

“Under den 600 km långa resan upp till Stockholm från Öland tror jag att vår last blev minst 50 kilo lättare. Det flög saker från den där bussen hela vägen hem. Väldigt många bilar som la sig bakom oss, backade snabbt av eller körde om då de insåg att det helt plötsligt kom grejor flygande från bussen.”

Half back of the Kleinbus 1957

Väl hemma var det många som troligen skrattade bakom Mickes rygg och tyckte han var tokig. Bussen var ett vrak och det var många som ansåg att det bara var att kasta. 

Micke struntade i alla huvudskakare och såg möjligheten. 

Till och med Trafikverket ansåg att det var för lite kvar av bilen för att kunna få den registrerad igen. 

I telefonsamtalet med Trafikverket slog Micke på charmen och började prata lite personligt med personen i den andra änden. Någon vecka senare, var bilen god för registrering, igen. 

Interior of a patina kleinbus 1957

Bakljusen till Patina Kleinbusen hade lånats ut

“En god vän hörde av sig och berättade att han, 18 år innan, hade varit nere förbi bussen på Öland och “lånat” de runda bakljusen. Just dem bakljusen är lite speciella, då de gjordes bara för 57:ans årsmodell.”

“Ifall du fixar bussen ska du få dem av mig; skrev han till mig när han såg vilken buss jag hade släpat hem.”

Micke har renoverat två stycken Split bussar samt en del Bay Bussar tidigare, så han är definitivt ingen duvungen när det kommer till att få dem rullande igen. 

“Kan väl säga att jag har en skev läggning. Gillar utmaningen att få ihop dem igen.” 

På Boxerville.se, skapade Micke snabbt en tråd för att få igång diskussionerna och få råd och hjälp av bussälskare ute i Sverige. 

Där gick det att följa alla Mickes steg, månad för månad, ibland kvartal för kvartal, från ängen till dagen då den blev färdig. 

“Vid första rundan beställde jag 44 kilo plåt som skulle ge mig ett första steg mot att laga bilen.”

Under tiden vi fotograferar går Micke igenom vad som är bytt eller gjort: 

Hela golvet är bytt. 20 cm upp på karossen, är mer eller mindre bytt runt om hela bussen. Vid höger front, framför dörren är all plåt bytt och bockad. Bagageluckan delade de på, då nedre delen var helt rutten. Bromsarna runt om var det bara att skrota och är nu ersatt av nya original bromsar. Inredningen är omgjord. Hjulhusen är bytta. 

speedometer of a Kleinbus 1957

Listan stannar inte där men ger en bra indikation på hur mycket omsorg bussen behövde och hur mycket kärlek den här bussen fått.

Kleinebusens bakljus kom tillbaka   

Under renoveringen slogs Micke av hur vissa saker bara gav med sig:

“Efter 40 år i en skogsdunge på Öland är man lite ”skeptisk” till att tro att det går att lossa saker utan mindre våld och en gassvets. Att lossa framvagnen flöt utan våld eller andra hjälpmedel. Samtliga bultar och muttrar lossade med enbart spärrskaft till hjälp.”

Original Steering wheel on a patina kleinbus

I december 2015, tre år in i renoveringen sätter Micke för första gången in ett batteri i bilen och till hans häpnad lyser instrument- och innerbelysningen. Utan problem.

I samma period kommer Micke´s vän och hälsar på, för att ge tillbaka vad som en gång suttit på bussen. Bakljusen. 

Lagom till andra event 2015 lyser bakljusena på bussen igen. 

Nu börjar allt trilla på och till årsskiftet 2015 startas återigen en motor från bussens bakparti. Reservlina från Mickes 65’a, en 1600 motor med straight axel, fick ta plats där bak och efter några försök, så hoppar den igång. 

2.3 liters engine in a patina vw bus 1957

“Två veckor senare rullade bussen någon meter utanför garaget på den snötäckta marken, helt för egen maskin. Det var en fröjd.” 

Micke höll på i närmare 3,5 år med sin patinerade 57:a. Några svackor förekom här och där under renovering, men han gav aldrig upp.  

Idag, tre år senare, har motorn uppdaterats från några tiotal hästar hästkrafter till en 2.3 liters med Python avgassystem från CSP och en Straight Axel. 

custom made exhaust pipe of a klienbus from 1957

Bussen är sänkt till max och medan Micke trampar på gasen, så G-kraften kickar in berättar han att det är lite problem med bromsarna. Dem fjädrar inte riktigt tillbaka, vilket är lite obekvämt att veta, då vi sitter i en lövtun plåtbuss med otroligt många hästkrafter i rumpan. 

“Fast i vinter ska jag uppdatera till Porsche skivor fram. Så nästa säsong blir det säkrare att köra.” 

Mike and his Patina Kleinbus from 1957

Tack vare en hängiven, metodiskt arbetande fantast som inte ger upp, har denna buss gått från att ha varit ett döende skrotlik på Ölands slätter, med en fot i graven, till att idag väcka otrolig uppmärksamhet, var Micke än tar sig. 

Välkommen tillbaka från döden.  

____________________________________________

Här kommer bussen fram

Som sig bör vid såna här situationer ska man alltid filma. Mickes väns son hade kameran med sig och fick filmer på hur Kleinbusen lämnade Ölands slätter.

Piratens Boxerville tråd

Boxerville: https://boxerville.se/forum/viewtopic.php?id=12086

____________________________________________

____________________________________________

Läs även de här artiklarna:

Följ med på Fascinating Cars resa genom nyhetsbrevet

* Japp, mailen behövs

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *