Nissan Skyline R34 – 453 hk med en förbannelsen
“Kan säga att jag har haft en ganska ruff barndom, där jag väldigt ofta fått tagit hand om mig själv i det vardagliga livet, utan någon vuxens närvaro. Kan iofs tacka min pappa för att jag fick köra Go-Cart.”
“Den här bilen reflekterar väldigt mycket av min personlighet och jag använder den i kampen mot min depression. Min utväg för att ta hand om alla dåliga minnen samt mina problem är att modda bilen.”
Jimmy kommer in på gatan med ett dovt mullrande från avgasröret. Han trycker till gasen dem 50 metrarna upp till där vi ska mötas och turbon slår ifrån med ett – “PUUUUSSSSSHHHH”.
Känslan av Fast N Furious är påtaglig när man står i ett litet industriområde i en förort till Stockholm och en moddad Nissan Skyline R34:a från 1998 med läcker wrapping glider upp för gatan.
“Kanske kan vara världens snabbaste postbil”, säger Jimmy leendes när han kliver ut på höger sida av bilen. Alla R34:or gjordes högerstyrd för den Japanska marknaden.
Jimmy tvekar inte en sekund och börjar berätta om sig själv och bilen.
Förbannelsen över bilen gav den namnet Voodoo
“Den har en förbannelse över sig – nästan alltid när jag kommer regnar det. Utöver det har djur en otrolig förmåga att alltid hoppa ut, mitt i vägen när jag kommer åkande. Än så länge har det blivit fyra djur under dem åren jag haft bilen. Vilket gör att jag behöver laga fronten hela tiden.” säger Jimmy och pekar på dem tydliga sprickorna i body kitet.
“Allt detta plus att bilen kan inte riktigt identifieras som en hon eller han, så mina vänner döpte den till det passande namnet – Voodoo.”
Regndelen av förbannelsen får mig att dra associationer till datorspelet Need for Speed. Där spelet utspelar sig i en ständigt regnande och blöt stadsmiljö. Självklart för att man ska kunna slira och sladda så mycket som möjligt.
När jag nämner min tanke för Jimmy kontrar han med kommentaren: “Gjorde faktiskt hela wrapen på bilen i Need for Speed Heat. Kopierade den direkt därifrån och gav den till wrappingfirman Autowrap i Tumba (söder om Stockholm). En del av inspiration fick jag från Dan Burkett som driver drifting teamet Radandrift.”
Först ingreppet på R34:an var att sätta en snigel i motorn
“När jag skaffade R34:an så var det direkt att modifiera. All ära till alla R34or som är original, fast jag ville modda och skapa min egen karaktär i bilen.”
“Jag tycker att en bil ska reflektera ens personlighet. Man bör uttrycka sig själv genom sin bil. Med det så kommer varenda bil man ser vara annorlunda och sjukt coola, vilket jag tycker skulle vara fantastiskt. Det skulle vara så berättande om varje ägare.”
Samtidigt som Jimmy berättar om hur han byggt upp bilen, vävar han in historier om sin uppväxt och barndom som verkar stundtals varit riktigt kämpigt.
“Det jag brukar säga, är att mitt liv började som alla andras och om man ser bilen helt original så har vi alla varit desamma. Alla modifieringar på bilen är mina ärr, så det blir en hel del.” säger han med ett stort, men sorgset leende.
“Voodoo blir mitt utlopp för allt dåligt som hänt. Ett bra exempel är grenröret. Det var original från början men jag ville att den skulle låta coolt, Så jag bytte ut det till ett Cockpit grenrör. Samtidigt hände det några saker i mitt liv som jag ville mota bort, så jag installerade en stor jävla snigel på den för att kämpa bort smärtan.”
Både grenrör och snigel byttes på en “Gör det själv”-ruta på OKQ8 utan tvekan om att han kanske inte skulle kunna ta sig därifrån. Snigeln (turbon) hette Garrett och hade storleken 72 mm. Snigel som byttes bort var originalet på endast 43 mm.
“Turbon ska klara upp till 700 hästar och är både olje- och vattenkylt samt har dubbla hjullager.”
R34:an stod i 5 cm gyttja
När Jimmy köpte bilen stod den ute på en bondgård. Säljaren ville inte riktigt sälja den men behövde pengarn för att bygga på sin drifting bil, en Nissan s13.
“Han hade köpt en R34:a, i tron om att han skulle göra om den till en driftingbil – vilket det inte är. Så han kom på bättre tankar och köpte en s13 istället.”
I närmare ett år hade den stått där ute innan säljar insåg att, ifall han skulle har råd med sin splitt nya V8:a till sitt driftingbygge behövde han sälja R34:an.
“Det var ledsamt att se bilen första gången. Den stod i 5 cm gyttja, panelerna var skruvade helt snett och den var helt vanvårdad.”
“För att toppa allt det här, har bilen typ bara levt i skogsmiljö och på grusvägar innan den kom till mig. Vilket totalt hade sabbat all lack. Det var så sorgligt att se hur den mådde just då.”
Drömbilen som lät PUUUUUSSH
Jimmy berättar att han hade jobbat i mer än ett år för att spara ihop till sin drömbil.
“Jag hade jobbat hårt och sparat pengar i mer än ett år för att kunna köpa den och helt plötsligt så kom den här – ståendes framför mig. Det var inget svårt beslut. Pengarna räckte inte hela vägen, så jag tog ett litet lån för att täcka det sista, för att den till slut skulle vara min.”
Jimmy var då 20 år gammal, 2016, och hade drömt om en R34:a sedan 2005 när han såg en R32 GTR med en R34 front, som Jimmys kompis nu äger. Plus när han såg Realcars orangea R34 GT-T i verkligheten. Efter det så fastnade han för just denna modell av Nissan Skyline.
“Säljaren ville verkligen inte sälja den men insåg att han inte kunde ha båda bilarna, samt att jag övertygade honom att den skulle följa med mig hem. Den skulle bara bli min.” Jimmys ansikte ändras lite och man ser verkligen hur han tänker tillbaka på den stunden och hur nöjd han var att det gick vägen.
När Jimmy åkte från bondgården satt han med ett stort leende medan original turbon slog ut sina “Puuuush” för varje växling hand gjorde.
Inte en sekund att förlora
Jobbet började direkt när Jimmy fick Voodoo i sina händer. Han sparade inte på krutet utan började på en gång.
Bilen fick en plats på Norrorts Billack, där han själv fick hjälpa till i slipprocessen samt göra iordning bilen från grunden.
“Alla paneler vara jag tvungna att ta bort från bilen, för de var som sagt helt snea. Det var rent tragiskt att se hur dem var påsatta. Istället för de befintliga hålen som fanns hade man gjort helt egna. Vidare så hade det skapats en hel del rost under den där panelerna vilket var groteskt att se. Fast känslan när allt var i ordning och ordentligt var ljuvlig.”
Body-kiten är fortfarande de som satt på när han köpte bilen.
“Det är två kit som är blandade på bilen. Bak och vid sparklådorna sitter det ett Cross Factory Side Body Kit och fram sitter ett Euru body kit. Bilen är 5 cm bredare än originalet. ”
“Men som du ser, är det sprickor här fram på grund av djuren som bara älskar att hoppa fram.” säger Jimmy och ler.
Maskinellt är det ett original monster
Medan vi står där i industriområdet i Bromma, börjar solen se ner över oss och det blöta börjar torka upp. Jimmy öppnar upp motorhuven.
“Rent maskinellt var bilen mer eller mindre helt original när jag hämtade den.“
Motorblocket som sitter i är orört och Jimmy påpekar att det själv ska klara närmare 600 hästar, utan att man behöver göra något med det.
Annars är listan ganska gedigen på vad som är gjort. Hemmagjord intercooler,ny oljekylare, ny Blitz kylare, större spridare samt ett equel length – low mount system för turbon. Plus att det sitter 3 tums rör en liten bit efter motor, för att sedan skena upp till 4,5 tum.
“Fläkten är helt original, även fast den faktiskt tar 30 hästar från motorn.” Jimmy ser på mig att jag rycker förvånat till och fortsätter: “Jo, många vet inte om att så är fallet. El-fläktar skulle ju vara mer effektivt men det kanske blir ett senare projekt.”
Lovande Karriär inom Carting
Jimmy berättar att han hade en väldigt lovande och framgångsrik karriär i Kz2-klassen inom Go-Cart. Fast bråk med fadern om vilken körstil som han skulle ha på banan fick passionen att ta slut från både han och hans pappa, som var Jimmys coach och sponsor.
Satsningen på Go-Cart lades ner. Fast dragningen till att köra fort på bana fanns fortfarande kvar. Därför är Jimmy på så många Track Days och Time Attack´s så ofta han kan och har tid med. Där låter han dem 453 hjul hästkrafterna i motorn få jobba genom hela varv registret.
“Driftworks hjulupphängning sitter runt om med Control System 2 Coilover fram. LIte äldre modell men det är på listan att göra och skaffa nytt.”
“Just nu är den inställd på det hårdaste inställningen, vilket är för Mantorp Park.”
När vi senare sätter oss i bilen och matar meter efter meter på motorvägen, känner jag hur suget i motorn kommer från låga varv hela vägen upp tills nästa växel sparkas in. Inget avbräck eller “kicka in” funktion, den drar helt jämnt hela vägen.
“Att ha en förutsägbar bil på banan är ett måste. För som förare måste du veta exakt hur bilen reagerar in och ut ur kurvor och som du märker, den här bilen är jämn hela vägen genom registret.”
Jimmy fortsätter som en gammal racing legend och pratar om hur han tänker när han kör på banan med bilen och hur man ska ställa in saker, att Gotlands Ringen är den bästa banan att åka på, samt att nummer 11 på taket är taget från hans Carting-karriär.
Vidare pratar han om hur han och hans vänner lever sig in till den milda grad under F1 söndagarna så de ställer sig upp och skriker bokstavligen när det är hetsiga fighter på banan.
Under tiden han pratar är känslan lugn i kroppen även då han trycker på gasen så fort han får chansen att visa vad bilen går för.
Bästa körupplevelsen var likt Fast N Furious filmerna
“En av de mest fantastiska kör upplevelserna jag haft med denna bil måste vara resan från Barkarby till grillen i Vega. (från Norra sidan till Södra sidan av Stockholm)
Det var efter den stora bilträffen på Barkarby, vi var hungriga och Vegagrillen är alltid dit man åker för att äta.”
“Vägen dit går genom söderledstunnlarna som då precis var nybyggda och det fanns inga fartkameror uppsatta.”
“En stor mängd bilar hakade på. När vi kom ner i tunnlarna kändes det precis som i den skönaste Fast n Furious filmen. Bilar gled över filerna – det vara Evo´s, Supror, Rx7:or, Honda 2000, Mercedes … det var alla typer av bilar som bara gled i sommarkvällen.”
Jimmy ser verkligen drömmande ut när han återberättar sitt minne och jag ser verkligen på honom hur han är där, mitt i tunnel, bytandes fil, växlar ner och gasar.
Det sista Jimmy säger på vår tur:
“Sen är det bra på att göra så här.” – han trycker ner gasen, lägger om ratten till vänster. 2-vägs diffen behöver inte jobba ett dugg och på mindre än en halv sekund glider Advan Sport-sulorna på 275/30 över asfalten. De laser ingraverade Volk Racing fälgarna med namnet te37 – Ultra s2 får smaka tre snabba varv. G-kraften trycker i ansiktet och vid tredje varvet ser jag hur röken stiger utanför bilen.
Vilken bil och vilket bygge. det här kan vara världens häftigaste karusell som är ihopsatt av en ung motor magiker, som har kört närmare 6000 mil med bilen sedan han skaffade den.
Hela vägen hem ler jag med hela ansiktet över vårt möte med Jimmy. Han var full av historier, visste exakt vad han pratade om och hade alltid en ödmjuk approach till de sakerna jag inte visste om. Samt att bilen var ett förutsägbart monster som skapade ett “måste få åka igen”-begär.
____________________________________________
Följ Jimmy och Voodoo på deras resa
____________________________________________